Ett av mina starkaste minnen från grundskolan (i sjuan kanske?) var ett besök av en journalist. Tuff, direkt och iförd den klassiska khakivästen krävde han och fick allas totala uppmärksamhet. Han frågade oss vilket medium vi trodde var det mest demokratiska, TV, tidningar eller radio (internet fanns faktiskt inte!). Han svarade själv: radio, eftersom ingen i klassen vågade yttra sig. Jag kan inte komma ihåg hans argumentation men det spelar ingen roll, det var förmodligen första gången jag verkligen började reflektera över vad ordet demokrati egentligen betydde. Ändå kan jag inte säga att jag varit en överdriven radiolyssnare (eller tv-tittare) heller för den delen tills dess att jag flyttade till en lägenhet utan TV samtidigt som USA invaderade Irak. BBC World Service gick på hela dagarna. Jag var inte ensam. En kollega som jag jobbade med under den perioden hade i princip en liten fickradio fastgaffad på örat med BBC på hela tiden.
När jag lät min TV gå apparatdöden till mötes i juni i år var jag enormt glad över att slippa den. Tänk att aldrig mer behöva "råka" glutta på idiotprogrammen på TV4! Det var faktiskt Idioti 2004 som fick mig att "ta steget". Däremot fick jag nyhetsbrist och återvände till BBC worlds nätversion som ju funkar alldeles utmärkt. Men inte nog med detta. Nätet erbjuder som vanligt en massa globala godsaker och jag ramlade på den progressiva amerikanska nätradiostationen Radiopower.org häromdagen. Värdarna är visserligen flåshurtiga på det där amerikanska sättet men programmen är både insatta, analyserande, elaka och roliga. Väl värt ett besök! Kanske hade journalisten jag pratade om tidigare sagt att internet och medborgarjournalistik var den mest demokratiska massmedieformen om det hade varit i dag, men jag måste säga att jag tycker att radio i kombination med internet verkligen är värd en toppplacering.Etiketter: media