Ekot-journalisten Björn Elmbrandt har precis släppt sin bok Dansen kring guldkalven som handlar om börsbubblan som fick drömmen om de evigt expanderande IT företagen att rämna i och med att börsen gled ner i ett svart hål i slutet på nittiotalet. Kommer ni ihåg det? Lanseringen av Telias folkaktie som har gjort Svenska folket en smula fattigare? Spray och Iconmedialab? Jag kom för några timmar sedan hem från från ABF huset i Stockholm där Björn Elmbrandt hållt ett föredrag om sin bok och svarat på frågor under nästan två timmar i en sal fylld med prydliga herrar och damer i övre medelåldern, en och annan vänsterspoling och testosteronstinna journalistkollegor.
Elmbrandt levererade knappast några chockerande nyheter, utan målade bara bit för bit upp bilden av en vansinnesfärd i sällskap med omättliga riskkapitalister, irrationella politiker och oansvariga journalister. När kraschen är ett faktum finns det hemskt många förlorare. Elmbrandt menar att det egentligen inte är fel på IT-företagens dröm om den platta företagsstrukturen, snarare uttrycker han ett visst intresse för den. Det som gör honom indignerad är likriktningen inom företagskulturen som i kombination med de överdrivna risktagandet drev upp bubblan och statens agerande. På en fråga från konferencieren svarar han att han nog anser lanseringen av Teliaaktien som skedde när kraschen kunde anas som det enskilda mest upprörande projektet.
Det är två intensiva, faktaspäckade men också underhållande timmar som väcker en rad frågor om den utopiska nyliberalismen och innehåller svar som ibland är oväntade. Elmbrandt tar bland annat upp en journalist på Financial Times(?) i London, vars namn jag tyvärr inte hann plita ner, som jämför hyperkapitalismen under IT bubblans dagar med den Sovjetiska planekonomin. Jajamän folks, ni hörde rätt. Likheten är att båda innebär orealistiska bedömningar, orealistiska krav på framtida resultat som inte kan uppfyllas vilket därmed skjuter ekonomin i sank.
Något som förbryllar mig är Svenska folkets obetvingliga tro på aktiemarknaden och deras tystnad trots att Svensson förlorat tusentals kronor. Knappt någon ställs till svars för miljonrullningarna. Sossarna väljs till och med om trots Teliafiaskot och pensionslotteriet! Hade detta varit Frankrike hade Rosenbad varit belägrat av bönder, hade det varit Albanien hade folk tagit till vapen och störtat regeringen. Kan man jämföra Albanska pyramidspel som kastade landet i kaos i början på nittiotalet med Teliafiskot? Tja...kära läsare, think about it.Etiketter: ekonomi
