Avväpningen av lojalisterna på Nordirland



I och med mordet på den förre lojalistledaren Jim Grey i Belfast i förrgår kväll ställs nu frågan på allvar vad hur de lojalistiska paramilitära styrkorna skall kunna avväpnas. IRA har nu uppfyllt en viktig del av den mödosamma fredsprocessen genom att förstöra sina vapen, nu återstår frågan om hur man skall kunna få de lojalistiska paramilitärerna under kontroll. Det kommer att bli en riskabel process eftersom motståndet mot fredsprocessen är kompakt bland den protestantiska befolkningen, vilket bland annat ledde till att Belfast fick uppleva de svåraste upploppen på flera år i somras.

Efter bombdåden i London den 7e juli jämförde många journalister i svensk media dåden med IRA:s bombkampanjer. IRA brukar över huvudtaget refereras till när man vill tala om Europeiska terrororganisationer. Vad man inte verkar känna till, eller inte har plats att berätta om, är att terrorlandskapet på Nordirland är mycket mer komplext än så. I den lilla regionen finns en rad paramilitära grupper som ser sig själva som de främsta väktarna mot ett Nordirland anslutet till Irland, och de har alltid använt brutala metoder i den kampen. Man beräknar att ungefär en tredjedel av alla som dödats i det som brukar kallas the troubles sedan 1969 har dödats av lojalistiska grupper. Jim Grey var en före detta ledare för en av de största av dessa grupper, Ulster Defence Association som med sin fruktade dödsskvadron UFF har terrorstämplats av EU. RHC, RHY och UVF är andra liknande organisationer.

Anledningen till gruppernas existens är en blandning av sekterism, ideologi, säkerhetsbehov och pengar. Belfast är tättbefolkat och katolska och protestantiska områden varvas, vilket underblåst de hårda konfrontationerna som återkommit regelbundet sedan slutet på 60-talet. Staden är ett fullständigt lapptäcke av olika revir som kontrolleras av någon av de olika grupperna och de paramilitära organisationerna ses fortfarande av många som deras beskyddare trots att de mer och mer glidit över i kriminell verksamhet. De syns inte men låter sin närvaro göra sig påmind genom till exempel muralmålningar som den ovan, som fanns några hundra meter från min dåvarande bostad i Belfasts östra delar vilket är lojalisterna hjärtland.

De paramilitära gruppernas historia på Nordirland är ett utmärkt exempel på hur svårt det är att definiera vad som är en terrororganisation. UDA/UFF är sålunda med på EU:s lista men varken på Storbritanniens eller USA:s.

Rekommenderad läsning: Peter Taylor: "Loyalists", Bloomsbury 1999.

Etiketter: