Förhoppningar om en arabisk process i Irak

Raghida Dergham har skrivit en intressant artikel i Al-Hayat om Iraks framtid med utgångspunkt från de senaste veckornas händelser rörande kriget i Irak. I centrum för debatten står den konferens som nyligen arrangerades av The Arab League i Kairo för att försöka skapa enighet i landet. Det som oroar arabvärlden verkar vara att en fortsatt splittring skall komma att leda till ytterligare blodsutgjutelse och sprida sig till hela regionen. Artikeln ger uttryck för det dilemma som den arabiska världen nu ställs inför: hur skall man få bukt med situationen utan att ytterligare splittra den bräckliga arabiska enigheten.

Such an initiative certainly requires Arab governments to mobilize and make ready to send their military forces to Iraq, in order to gradually replace US and UK forces and take on difficult, complex and contradictory missions. This vision should be clear about the beginning and the end of the process, with guarantees so that the Arab League is not merely used for a transitional phase and cast aside if local or international ambitions impede its work in Iraq. The idea is to effect a qualitative change in Arab thinking about responsibilities and duties instead of continuing to look on as an angry and astonished observer that refrains from participation.
/.../
Certainly, it will be difficult to agree to send Arab armies to Iraq to fight a war against Arab and Muslim terrorist forces in that country. But there is no escaping such a decision, provided that it is built clearly on ending the US occupation of Iraq and its national resources.
Therefore, we must study the strategic vision of the Arab initiative very precisely, to take into account all of the players and all of the possible obstacles. One of the most important players in this phase is Iran, so there should be an Arab strategy to interact or negotiate with Iran when it comes to Iraq, particularly in the absence of a direct American channel with Iran.
/.../
The strategy's success does not depend on more divisions, but on benefiting from the opportunity to remove the Iraq issue from the isolation and unilateralism to which it has been subjected, and put it on the track of "renewing internationalization" based on an Arab political decision.

Man kan lätt se hindren i den process som Al-Hayat beskriver. För att en internationell arabisk styrka skall kunna agera i Irak krävs att USA-koalitionen släpper sitt militära grepp om landet. Risken för en än mer komplex situation skulle annars kunna uppstå. Att få arabiska länder att bidra med trupp för att slåss mot det svårdefinierade motståndet i Irak är helt klart en kontroversiell fråga. Att få med Iran i processen är förmodligen inte svårt men hur ställer sig Ahmadinejad till ett sådant initiativ? Hans minst sagt odiplomatiska stil inger inte direkt förtroende och den omstrukturering av Irans ledning som han har satt igång kan i sig leda till instabilitet.

Det är lätt att se varför Arab League har dragit sig för det här steget tidigare och det är kanske först nu som det är möjligt. Jag har hävdat tidigare att jag tror att en arabisk process är den enda utvägen för att få till en varaktig fred i regionen och jag hoppas att organisationen får stöd från de håll som behövs för att utvärdera den möjligheten,d.v.s i första hand USA och EU.

Etiketter: