Den remarkabla Venezolanska oljedealen med the Bronx


Foto: © Agência Brasil, Victor Soares/ABr

Vad det Venezolansk-ägda oljebolaget CITGO gör i USA just nu är egentligen remarkabelt. Venezuelas president Hugo Chavez erbjöd i augusti och september billig olja till fattiga områden i USA, på samma sätt som man redan nu säljer kraftigt rabatterad olja till många länder i Karibien. Nu har minst en kongressledamot beslutat att nappa på erbjudandet. Den 21 november lät demokraten Jose E Serrano meddela att fattiga innevånare i stadsdelen Bronx som bor i oljeeldade fastigheter kommer att kunna köpa värmeeldningsolja för cirka 60% av marknadspriset vilket gör att förmånstagarna kan tjäna upp till ett par hundra dollar i månaden. CITGO skall att leverera 8 miljoner gallons värmeeldningsolja till the Bronx och 12 miljoner gallons till ett liknande projekt i Boston. Det finns förstås en rad problem som måste lösas innan oljan når dit den skall men Serrano verkar jobba oförtrutet för att dessa skall kunna lösas. Just nu är oljan rekorddyr samtidigt och de Amerikanska oljebolagen gör sanslösa vinster och Serrano menar att dealen med Chavez är en signal till de Amerikanska oljebolagen att dela med sig av dessa.

I en intervju den 19 september med Amy Goodman m.fl. för det progressiva tv- och radioprogrammet Democracy Now förklarar Chavez att detta är ett sätt att dela med sig av Venezuelas enorma oljeresurser. Kritikerna menar att han försöker köpa den amerikanska opinionen och kallar honom för populist och antidemokrat, de hårdare önskar se honom likviderad och vissa säger det rakt ut, som evangelisten Pat Robertson.

Jag ser Chavez som en ganska otypisk president av vår tid, en person som sticker ut hakan vilket gör honom älskad och hatad. Till syvene och sist är det ändå sitt folk som han svarar inför och jag antar att det är just hans kompromisslösa stil i kombination med de sociala reformer han genomfört som gjort att han vunnit de val han ställt upp i. Han är populär men inte nödvändigtvis populistisk. Venezuela, liksom många andra latinamerikanska länder har styrts av en välbärgad elit, ofta med starka band till Spanien. Chavez är en ny generation av Latinamerikanska ledare som betonar den egna identiteten snarare än de historiska banden. I intervjun med Democracy Now! så berättar Chavez att han varit uppväxt med föreställningen om att Spanien är det egentliga "hemlandet", men att han i dag ser sitt hemland på många ställen. Hispanics och svarta är med andra ord en del av hans "nation" även om de bor och arbetar i USA.

Att Chavez betecknar sig som socialist gör inte hans internationella anseende bättre, men när Chavez i intervjun pratar om att vi måste ha en etisk revolution inom stat och näringsväsen, m.m. så ser jag bilden av en modern socialist, som vet att utnyttja marknaden, och som i grunden är demokrat.

Kongressmannnen Jose E Serrano fällde några intressanta kommentarer i en intervju om oljeaffären med BBC. För det första berättade han att han uppmanade Chavez att inta en lite mer avslappnad hållning till sina kritiker och inte svara på alla påhopp från den amerikanska högern, för det andra menade han att det är viktigt att förstå att det som händer i Latinamerika är unikt i regionens hitoria. Ledare som Chavez och Lula är socialistiska politiker som valts i fria, demokratiska val. De har inte fått sina platser med hjälp av statskupper eller revolutioner vilket ofta varit fallet i regionens historia. Samtidigt är det befogat av Chavez att vara på sin vakt. Under sommaren genomförde USA i samarbete med bland annat Colombia en stor stridsövning i Karibien där ett krig mellan Colombia och Venezuela var scenariot i "krigsspelet". Om jag vore Chavez skulle jag också ta det som ett hot. Bush har helt klart signalerat att en invasionsplan finns, är övad och klar att ta i bruk ifall Chavez skulle begå ett felsteg. Det är kanske inte konstigt att han går till angrepp mot Bush då och då.

Etiketter: