Det permanenta undantagstillståndets en väg mot ett totalitärt samhälle?

Jag har inte läst Agambens bok "det permanenta undantagstillståndet" som samlar damm i min bokhylla, men redan dess titel får mig att dra paralleller till dagens situation i världen. Kriget mot Terrorn och Det heliga kriget, Jihad har just karaktären av att försöka permanenta ett undantagstillstånd som kan motivera extraordinära åtgärder som innebär brott mot den internationella rätten, ökad övervakning, hemliga operationer och annat som inte skulle tillåtas i fredstid. Medan kriget mot terrorn har verkar ha skapat ett slutnare och mer isolerat USA så har Jihadisterna lyckats att piska upp hatet mot västvärlden och drivit ut muslimska länder i isolationism.

I och med att dessa krig inte kan vinnas så kan de pågå under en lång tid. De sipprar in i vår kultur och gör våldsutövningen och rädslan till vardag. I rädslans spår följer främlingsfientlighet och sekterism. I det värsta scenariot innebär det permanenta undantagstillståndet ett totalitärt samhälle där åsikter och media är strikt kontrollerade. Vi är inte där än, men vad händer om terrorister skulle genomföra ytterligare ett spektakulärt våldsdåd i stil med 911? Jag vågar knappt tänka tanken.

Det som skrämmer mig allra mest är att lärdomarna från 1900-talet håller på att försvinna ur det allmänna medvetandet, hur naturrättstänkandet börjar influera politiken. Kritiken mot FN är en del av det, föreställningen om homo economicus en annan, den konservativa offensiven en tredje. Visst går allt i vågor. Andra världskrigets kataklysm följdes av ett ekonomiskt uppsving och en vänstervåg. Sedan 1990 har pendeln slagit tillbaka.

Om kriget mot terrorn skall föras med sikte på att verkligen vinna så kan inte jag se annat än att världen är på väg in i ett tredje världskrig. Det kanske ändå är dags för ett humanistiskt initiativ, som föreslogs på SvD:s brännpunkt för några veckor sedan.

Etiketter: