Marxism, yttrandefrihet och ärlighet

En snabb liten postning mitt i stöket. Både Olydig och Danne Norling har postningar om Åsa Lindeborgs artikel om Ordfrontsstriden i Flamman som är intressanta, även om de förstås har olika perspektiv på saken. Danne ställer den smått absurda frågan om marxister kan vara ärliga och förespråka yttrandefrihet:

Som radikal liberal känner man igen en del av Linderborgs svårigheter att bli publicerad. Därför skulle man kunna tro att hon uppriktigt och äkta är för yttrandefrihet i största allmänhet. Men är det så? De som anlägger ett vänsterperspektiv på samhällsförändringar och i synnerhet de som intar en marxistisk hållning kan alltid misstänkas för att enbart delta i den redan determinerade klasskampen. Allt vad de säger har därmed bara ett syfte: att bidra till proletariatets seger i den oförsonliga kamp som pågått under sekler.


Olydig å sin sida skjuter in sig på Åsas kritik av Ordfronts "liberala" falang och hur den lyckades lägga locket på.

Artikeln handlar främst om turerna kring Ordfrontfejden, där "det liberala etablissemanget krossade yttrandefriheten", men har även stor relevans i dagens situation där "liberaler" påstår sig kämpa för yttrandefrihet i fallet med teckningarna på Muhammed.

Etiketter: