Rutor som rök, civilsnutar i camo och hoods med teleskopbatonger och kaotiska scener blev resultatet av måndagens reclaim-fest. Jag måste säga att jag inte är speciellt förvånad över förstörelsen i sig. Det verkar inte heller pressen vara, som mest mest avhandlar polisens usla taktik utan att egentligen beröra anledningen till varför det så kallade "svarta blocket" genomför sina aktioner. Det som det svarta blocket vill åstadkomma kan inte talas om av flera anledningar. För det första eftersom aktionerna är våldsamma men också för att de riktar in sig på en punkt i det liberala samhället som inte är förhandlingsbar: äganderätten.
Om man däremot tittar bortom tidningsbildernas kaos så framträder bilden av ett slags samtida ludditer som för en ideologisk kamp mot det "överkommersialiserade" samhället. Kaoset är överlagt och beräknat. Effekten av handlingarna utvärderingsbara.
De är kanske inte helt rättvisande att dra upp John Zerzan i sammanhanget eftersom han lite för ofta fått spela rollen av att vara ideologen bakom det svarta blockets handlingar. Efter demonstrationerna i Seattle 2001 så såg sig företrädare för detta svarta block till och med nödgade att betona detta i ett pressmedelande: "A lot of rumors have been circulating that we are followers of John Zerzan ... While some of us may appreciate his writings and analyses, he is in no sense our leader, directly, indirectly, philisophocally or otherwize."
Ändå är det svårt att gå förbi Zerzan i sammanhanget, kanske inte minst därför att hans böcker och uttalanden fått en hel del uppmärksamhet i sitt hemland USA. Zerzan brukar beskrivas som en anarko-primitivist. Anarkist i den meningen att han förkastar allt våld som genereras av sociala hierarkier och primitivist i meningen att han förkastar det vi kallar för civilisation till förmån för en återgång till ett mer primitivt levnadssätt.
Vad det svarta blocket verkar ha gemensamt med Zerzan är viljan att avskaffa den alienation som blir produkten av konkurrenssamhället och är förknippad med privat ägande. Det svarta blocket menar att förstörelsen som symbolhandling syftar till "att förstöra den tunna, dekorativa hinnan av legitimitet som omgärdar den privata äganderätten. Samtidigt driver vi ut de våldsamma och destruktiva sociala relationer som finns inbygt i nästan allt som omgärdar oss." (1)
Det är väldigt enkelt att fördöma förstörelsen som oacceptabel, men då missar man poängen. Förstörelse-rörelserna, om man kan kalla dom så, är lika mycket en produkt av kapitalismen som stockholmsbörsen. Min kritik mot det svarta blocket är snarare att dess inramning är för våldsam och därför blir kontraproduktiv. Budskapet når inte ut utan drunknar i kaoset som följer. Hur skulle man då kunna göra annorlunda? Man kan ta plogbillsrörelsen som exempel. Plogbillarna i Sverige genomförde under 80 och 90-talet en rad aktioner mot försvarsindustrin och fick mycket uppmärksamhet när man bröt sig in på SAAB i Linköping och "avrustade" ett jas-plan genom att förstöra en viktig del av planet. Till skillnad från svarta blocket så är deras teknik att stanna kvar på platsen, låta sig gripas och ta det straff som följer. Om det svarta blocket lät bli att gömma sig i olika demonstrationer utan genomförde sina aktioner samlat, vänligt och "städat" så tror jag också att man skulle få mer uppmärksamhet för sin sak i stället för att som i dag framstå som tokstollar med "dimmiga" ideologier.
1) http://www.infoshop.org/octo/wto_blackbloc.html
Andra bloggar om: politik, progressivt, anarko-primitivism, zerzan, anarkism
Uppdatering: hittade precis denna debattartikel i Svenskan, som i sitt försvar för "ungdomen" i mitt tycke slätar ut problematiken fullständigt, och här en intressant kritik av svarta blocket från vänster.Etiketter: Ideologi