Folkpartiet och populismen

Såg dokument inifråns dokumentär om Folkpartiet i går på nätet och jag måste säga att det gav en mycket intressant bild av partiets dramatiska förändring. I dokumentären står det klart att man bestämt sig redan på ett tidigt stadium att driva ett populistiskt spel, bland annat genom att spela ”invandringskortet“ för att ta väljare från moderaterna och försöka bli det största borgerliga partiet. Leijonborg skruvar på sig obehagligt när frågan kommer upp. Frågan om den eventuella samverkan med Danska Venstre får både Lasse och hans partisekreterar Jan Björklund att tveka och mumla. Det intressanta är att Folkpartiet agerar precis som Brittiska Labour gjorde under nittiotalet, nämligen snarare som en PR-byrå eller ett företag än som ett traditionellt politiskt parti. I vanliga fall brukar man kalla det populism. Den underliggande frågan i dokumentären är: är Folkpartiet ett parti som inte har en ideologisk bas utan driver en politik som är baserad på att vinna väljarstöd i vissa frågor? Bör vi vara oroliga för en sådan utveckling eller är det bara ett steg på vägen mot en ny form av demokrati där paralmentarismen och de politiska partierna egentligen upplöses till förmån för en politik som baseras på väljarundersökningar och fokusgrupper? Jag har tidigare skrivit om hur Tony Blair tog hjälp av fokusgrupper för att vinna de osäkra väljarnas röster, utmärkt beskrivet av Adam Curtis i hans dokumentär "the century of the self". Folkpartiet verkar vara ute i samma grumliga vatten och fiska röster.

Detta sätt att närma sig väljarna visar visserligen hur komplext spelet mellan väljargrupper och partierna blivit och hur politiken närmar sig företagsvärldens sätt att se på konsumenter. Det är en insikt som kan hanteras på flera sätt. Problemet som jag ser det är att konsumentpolitik bryter ut vissa delar av politiken och behandlar dom som nyckelfrågor trots att de inte nödvändigtvis spelar en roll i längden. I dokumentären upprepas att folk i gemen är ”oroliga” för invandringen och brottsligheten och att folkpartiet vågar tala klarspråk om frågorna. Vad man egentligen gör är att leverera ytterst förenklade lösningar på komplexa globala problem och i längden riskerar man i stället en backlash som snarare förstärker problemen och ökar polariseringen.

Läs också motvallsbloggen om liberalism och fascism

Uppdatering: och läs Jinge om Jakobssons senaste utspel som kanske föranleder en ny slogan för folkpartiet: "Främlingsfientlighet, men med förnuft!" för att travestera sossarnas kärnkraftsomröstningsslogan från 80-talet

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: ,