Iraks premiärminister i hård kritik mot Israels invasion



Irritationen och ilskan i arabvärlden över Israels nedmalande av Libanon riskerar nu att göra västs vänner till fiender. Den bottenlösa arrogans mot den arabiska världen som genomsyrar väst blir därmed allt mer tydlig. Kontrasterna hårdnar. Om Edward Said hade levt i dag hade han kanske ångrat att han en gång försökte ta död på myten om orientalismen.

I går var det Iraks premiärminister Nouri Kamel al-Maliki som for ut i ett skarpt tal mot den Israeliska invasionen på en presskonferens. New York Times betraktar hans ställningstagande som uppseendeväckande.

"It is a significant split with American policy toward Israel. It has been the Americans’ hope that Iraq would become President Bush’s staunchest ally among Arab nations. The Americans arranged a series of elections that ended up putting Shiite parties in power, and the White House helped boost Mr. Maliki by pushing last spring for the ouster of the prime minister at the time, Ibrahim al-Jaafari. Mr. Maliki relies on the presence of 134,000 American troops in Iraq to stave off the insurgency led by Sunni Arabs, who ruled over the majority Shiite Arabs for decades."

Sunniterna har uppenbarligen varit mindre benägna att ta till så skarpa ord. Man fruktar förstås en ännu starkare shiitisk dominans i regionen om Hizbollah lyckas stärka sin makt i Libanon.

Underskattar Israel och USA möjligen den Shiitiska endräkten? Shiiternas sammanhållning verkar i alla fall utifrån sett oerhört stark, sammankittad som den är i en känsla av att vara en underdog i den arabiska världen, som nu seglat upp som en dominerande kraft i mellanöstern. Bushevikerna må ha myglat, ljugit och förlett för att få till stånd ett krig i Irak, men deras största misstag kanske i slutändan blir att de blev tvungna att satsa på fel häst därför att deras fiende nummer ett kom ifrån fel etnisk grupp.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: