Israels vara och värdenas betydelselöshet

Det senaste krigsutbrottet i Libanon och Israel har fått vissa bloggar att formligen explodera av aktivitet. Jag tänkte bara kort och i all hast ta upp Louise P's rant mot de som vill bojkotta Israel, en avklädning som hon visserligen gör med sedvanlig bitskhet, samtidigt som jag anar en lätt uppgivenhet inför kritiken mot Israel. Det är som om hon frågar sig hur man skall tackla alla dessa vänsterfånar som vägrar ta reson. Till Louise:

"Det ska först sägas, att Israel bryter inte mot några folkrättsliga principer. Det ska sedan sägas, att Israel är fördömt hur de än gör ... , upprördheten mot Israel är inte att de agerar, utan att de är. Och för det tredje, det finns en assymetri i Israels ageranden; den slår hårdare tillbaka . Men sedan när var försvar en fråga om att inte döda den angripande om det innebär att man själv överlever? Det tycks på ett ytligt plan som om Israel kritiseras för att de är starkare, och slår tillbaka med eftertryck. Det är orättvist. Det är som om Israel måste tolerera angrepp, för att de angrips av svagare parter. Som om sympatin måste ligga i att ta ställning till en svag grupp, inte värden."

Israel "är". Jag vänder på ordet: Israel "existerar". Ilskan mot nationen Israel skall alltså vara mot dess existens snarare än handlingar? Ett hat mot existensen i sig? Naturligtvis inte. Problemet är att Israel förlorade mycket stöd när man bestämde sig för att skapa en etniskt ren stat och tog till våld för att driva igenom den. Palestina kunde ha byggts på ett annat sätt, man kunde ha inkluderat araberna i stället för att köra iväg dem och exproprierat deras mark. Man var traumatiserad av förintelsen. Det är förståeligt på sitt sätt. Men om bokens folk lyckats skapa en stat i gemenskap i stället för separation, kan man inte förmoda att fler hade stöttat ett sådant Palestina? Alla vet vad israel "är", eller möjligen vad det "kunde ha varit" men inte vad det "kan bli".

När det gäller Louise tredje punkt kan jag bara svara för mig själv. Du har rätt. Jag struntar fullständigt i värden. Inte heller bryr jag mig mycket om Israel har rätten på sin sida. Det som spelar roll är att en nation med backning av världens största militärmakt gång på gång går in för att med överväldigande kraft förstöra så mycket som möjligt. Det gör mig upprörd. Jag lovar, om Hezbollah hade varit i Israels skor hade jag varit lika upprörd. Det finns för övrigt inget som gör mig mer upprörd än förintelsen, som jag ser som det enskilt största brottet i historien. Det finns ingen motsättning mellan sådana ställningstaganden.

Värden är trots allt bara ett sätt att hålla samman en maktsfär eller gemenskap. Visst är jag emot värdesystem som förespråkar våld som det dominerande sättet att lösa konflikter. Min värdegrund är baserad på icke-våldstänkande. Men när den som har den största destruktionskraften väljer att utlösa den fullt ut mot en svagare fiende, och mot oskyldiga, så tar jag automatiskt den senares parti. Om inte någon gjorde det så skulle vi troligen förintat varandra många gånger om redan. Det kanske till och med är vi som ser till att mänskligheten överlever (överdrev jag lite där?).

Andra bloggar om: , , ,

Etiketter: