Debatten om JAS fortsätter

Jag vill bara i all hast rekommendera en debattartikel av Frida Blom och Bengt Krstiansson i dagens SvD där de är skarpt kritiska till militärens vilja att sätta in JAS i våra militära utlandsäventyr, för att till exempel stötta ISAF styrkorna i Afghanistan. De formulerar också på ett bra sätt hur en annan väg för ISAF skulle kunna se ut:

Det finns ett tredje mer hoppfullt alternativ, som bygger på att ISAF avhåller sig från offensiv krigföring och istället agerar som en trovärdig säkerhetsfrämjande styrka. ISAF:s soldater ska finnas till för den afghanska befolkningen; patrullera, bistå lokala krafter, lösa människors vardagsproblem och utbilda polis och annan personal som stärker säkerheten för gemene man. Sverige måste nu ta initiativ som gör en sådan positiv utveckling möjlig.

För det första bör krav ställas på en snabb översyn av FN:s mandat för ISAF och ett stopp för ”amerikaniseringen” av styrkan. För det andra bör Sverige verka för betydande mer bistånd till Afghanistans återuppbyggnad. För det tredje bör initiativ tas till en bredare sammanhållen strategi med mer diplomati, förhandlingar, lokal förankring, kulturell anpassning och mobilisering av traditionella afghanska strukturer.


Min åsikt är att denna amerikanisering verkligen är ett problem. Som det ser ut i dag blir det allt svårare att dra en gräns mellan ISAF och USA:s Operation Enduring Freedom. Vi bör med andra ord ha klart för oss vad det innebär innan vi den här operationen går alltför långt. För det andra pekar Blom och Kristiansson på det som jag har berört tidigare: det finns andra vägar att gå för militära insatser av den här typen. Militären måste också den kunna tänka "ur låddan" och fungera på ett annat sätt än på traditionellt vis. Om det någonsin är dags att pröva radikalt nya metoder så är det nu. Anledningen att vi svenskar kan göra något sådant med trovärdighet är just vår långa period av fred och relativ neutralitet.

Läs också Jinge om detta


Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: