Var låneslaveriet verkligen välfärdsstatens löfte?

Ett av mina mest lästa inlägg handlar om JAK-banken, banken som praktiserar räntefri ekonomi, och de senaste månaderna tycker jag mig ha märkt att det är fler som hittar till inlägget genom att googla på exempelvis "räntefri utlåning". Jag har inte svårt att föreställa mig varför, när räntorna nu stiger och krascherna lurar runt hörnet.

Det är i sanning en märklig dans kring en allt mindre glänsande guldkalv som just nu utspelas när det gäller bolån och bostadsköp. I dag rapporteras det om hur spararna i den brittiska bolånebanken Northern Rock mer eller mindre ockuperat vissa kontor för att få ta ut sina pengar efter att besked kommit att den brittiska centralbanken Bank of England gått in med nödkrediter. Northern Rocks aktievärde sjönk samtidigt med 30%.

Det här med lånens betydelse för vår mänskliga tillvaro har alltid fascinerat mig. På många sätt agerar löntagare på samma sätt som företag eller finansspekulanter. Man lånar så mycket man kan i förhållande till sin inkomst och investerar sedan lånen i kapitalvaror eller bostäder, ibland med hopp om en framtida vinst. Jag utgör inget undantag, även om mina lån uteslutande utgörs av studielån. Jag har alltid skytt avbetalningsprogram och krediter som pesten. Anledningen är enkel. För mig framstår det som ett slags slaveri att vara beroende av och mer eller mindre ägd av långivarna (visst, jag tolererar att vara slav under CSN, men det är trots allt en ganska mild herre). Slaveriet förstärks av att det krävs av mig att jag skall ha en stadig och bra inkomst under hela den tid som lånet skall betalas av.

Jag vet inte om det finns undersökningar som visar hur stor del av vårt välstånd som är byggt på lån, men jag skulle inte bli förvånad om det visade sig att det var så mycket som 15-25% av BNP. Jag kan också föreställa mig att långivningen ökat efter välfärdsstatens framväxt även om jag inte har något belägg för detta.

Var detta alltså välfärdsstatens gåva till sina medborgare, att de skulle lyftas upp till en sådan ekonomisk nivå att de kunde bli tillräckligt "kreditvärdiga" för att kunna skuldsätta sig upp över öronen och därmed bygga på sitt slaveri med ytterligare en våning?

Mer om Northern Rock's kris i DN, E24 och Guardian

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: