Klockan klämtar för krig

Det är svårt att säga vem som sitter med trumf just nu i Vita Huset i Iran-frågan. Om USA skall anfalla Iran så har man inte lång tid på sig och jag kan bara tänka mig hur febrilt hökarna i VH, anförda av VP Cheney, just nu försöker leta efter ett sätt att gå till attack. Jag antar att det är just för att bereda väg för en sådan attack som det på senare tid har kommit en rad utspel från Vita huset. Bara under de senaste veckorna har Bush hunnit med att förklara att det iranska Revolutionsgardet är att betrakta som en terror-organisation och infört sanktioner mot Iran. Inte klämtar klockorna mindre efter Israels märkligt nedtystade attack mot Syrien i början på september.

Bush kan knappast vänta mycket längre till om han vill genomföra sin attack och om den skall kunna ske innan presidentvalkampanjen drar igång i höst så måste det bli nu i februari-mars. I värsta fall utlöser han en attack efter en eventuell demokratisk valseger och lämnar demokraterna att reda ut röran.

Så vad stoppar den "oövervinnerliga" amerikanska krigsmaskinen från att rulla i gång? Varför skjuta upp bombandet till i morgon när man kan göra det redan i dag? Inget torde ju vara så uppfriskande för en hök som att få se bomber detonera i bebyggelse. Men jag antar att det finns skäl. Amerikanerna visade i mellanårsvalet att man inte stödde krigspolitiken och är pessimistiska över utsikterna att över huvudtaget kunna stoppa Iranierna att skaffa kärnvapen, vilket en undersökning av Rasmussen visar.

De soldater som är på plats i Irak är uppenbarligen inte så sugna på att ta överdrivna risker. Många amerikanska truppenheter försöker till exempel göra allt för att slippa åka omkring i sina fordon av rädsla för beskjutning och vägbomber. Man åker helt enkelt och ställer sin Humvee på en öde tomt någonstans i Bagdad, tillbringar hela dagen där, och lurar sina överordnade att man är ute och patrullerar genom att regelbundet ringa in rapporter. De brittiska trupperna i Basra har också tröttnat. I en intervju med brittiska Telegraph berättar en högt uppsatt officer under anonymitet om hur han har förlorat all tro på militära lösningar av konflikten. Britterna har lämnat över Basra åt irakierna och sätter helst överhuvudtaget inte sin fot där.

En annan svårighet är att ett krig mot Iran kan få mycket allvarliga konsekvenser för USA:s förhållande till både Ryssland och Kina. Washpost berättar om hur Irans grannar protesterar mot krigsplanerna.

Sist men inte minst: det kan verka som om hökarna i Vita Huset inte bryr sig ett skvatt om ditt och mitt motstånd mot krigandet, men jag tror tvärtom att ju fler som tar ställning i världen mot krigspolitiken desto svårare blir det för hökarna att genomföra den.

Mer i dagens DN

UPPDATERING: Via Lasse hittar jag till Ulf Nilssons krönika i expressen om ett hotande krig och reagerar på den här meningen: "Inom mindre än e n t i m m a efter order kan man börja bomba de viktigaste av över hundra nukleära anläggningar. Om man får bevis för att Iran är nära en atombomb smäller det. Om man t r o r att man har bevis – minns Irak! – är risken också stor." Fel. Iran skulle knappast tillverka en färdig bomb utan att ha satt igång ett civilt kärnkraftprogram först. USA kommer inte att bomba fungerande civila kärnkraftsanläggningar med tanke på den omfattande katastrof det skulle skapa. Man vill med andra ord bomba innan Iran skaffar bomben, ja t.o.m innan Iran ens skaffar civil kärnkraft.


Andra bloggar om: , , , , , , ,

Etiketter: